Sandy

alla som känner mig väl vet att texten är det absolut första jag lyssnar på i en låt. texten spelar den centrala rollen. jag väljer musik att lyssna på utefter vilken text jag vill höra, förstå och tänka runt. när jag har en odefinierbar känsla definieras den genom en låttext. jag tänker i låttexter och lever genom dem stundtals.
but thats me.
nu har jag en sådan där svårplacerad sinnesstämning, inte deppig som winnerbäck och inte pepp som alphabeat. det är något mitt emellan. jag tror det kallas vardagen. men inte den grå varianten. kanske en... grön. den gröna vardagen. (oj! det lät som en slogan för någon ekomat.) och när jag har en grön vardag, eller egentligen vilken färg som helst bortsett från den gråa, så passar james morrison. på något sätt så träffar han rätt varje gång.
det är så många låtar som är så bra och så talande. men ändå så kan jag inte plocka ut en enda ur alla små pärlor som visar just vad jag menar idag. det är lite frustrerande. men titeln på skivan säger det mesta idag: