live and let die
ojojoj vilken helg! pretty amazing...
underbara människor, nya och äldre bekantskaper, oväntade besök, fantastiskt väder, gött häng, glass, musik och varm gemenskap! det är knappt att livet blir bättre än så. en liten stund på marre och man är fit for fight för en tenta.
under de dagarna jag var där hade jag några riktigt fina presensupplevelser (som icke har att göra något med min stundande grammatiktenta). en presensupplevelse kallar jag (med starka influenser till en krönika i det senaste numret av IKON) de stunderna då man helt plötsligt märker att man befinner sig i nuet. man lever eller tänker inte på det som har varit, skall komma eller de som borde göra det. istället är man fullt medveten och samtidigt helt avslappnad, lycklig och med en känsla av frid över den stunden och det sammanhanget som man befinner sig i just då, just där och då. de stunderna då man inget annat kan önska än att vara just där man är. nästan som en uppenbarelse haha. det är svårt att riktigt beskriva hur det känns, men det är riktigt nice :).
en konstig grej är att trots att jag bara hade varit där 2,5 dag så var det svårt att åka därifrån och säga hejdå till alla goingar där. man kommer dit, blir nästan direkt en del av gemenskapen och skall, när allt är som bäst, åka därifrån igen. genemskapen och känslorna lever upp för att sedan dö igen, live and let die (dramtiskt, I know). men det är nästan lite det som är grejen med marre. så fort man kommer dit känner man närvaron, gemskapen och kärleken. man blir omsluten och innelsuten på samma gång. buren om man så vill säga. och det är fantastiskt.
en gång på marre, alltid på marre.
men ändå så har life after folkis inte känts bättre än nu :)
gud välsigne er!
underbara människor, nya och äldre bekantskaper, oväntade besök, fantastiskt väder, gött häng, glass, musik och varm gemenskap! det är knappt att livet blir bättre än så. en liten stund på marre och man är fit for fight för en tenta.
under de dagarna jag var där hade jag några riktigt fina presensupplevelser (som icke har att göra något med min stundande grammatiktenta). en presensupplevelse kallar jag (med starka influenser till en krönika i det senaste numret av IKON) de stunderna då man helt plötsligt märker att man befinner sig i nuet. man lever eller tänker inte på det som har varit, skall komma eller de som borde göra det. istället är man fullt medveten och samtidigt helt avslappnad, lycklig och med en känsla av frid över den stunden och det sammanhanget som man befinner sig i just då, just där och då. de stunderna då man inget annat kan önska än att vara just där man är. nästan som en uppenbarelse haha. det är svårt att riktigt beskriva hur det känns, men det är riktigt nice :).
en konstig grej är att trots att jag bara hade varit där 2,5 dag så var det svårt att åka därifrån och säga hejdå till alla goingar där. man kommer dit, blir nästan direkt en del av gemenskapen och skall, när allt är som bäst, åka därifrån igen. genemskapen och känslorna lever upp för att sedan dö igen, live and let die (dramtiskt, I know). men det är nästan lite det som är grejen med marre. så fort man kommer dit känner man närvaron, gemskapen och kärleken. man blir omsluten och innelsuten på samma gång. buren om man så vill säga. och det är fantastiskt.
en gång på marre, alltid på marre.
men ändå så har life after folkis inte känts bättre än nu :)
gud välsigne er!
Kommentarer
Trackback
