Sandy

på något sätt så har jag liksom trätt in i ett vakuum den senaste tiden. så länge det händer saker och man är igång får man syre och det är frid och fröjd. men så fort man inte längre orkar hålla uppe dörren till omvärlden, och inte har något att göra, stängs den igen och jag glider ner i tankar.
tankar som snurrar, tankar som kommer tillbaka, tankar som glädjer, tankar som tynger ner, tankar som aldrig färdigställs, tankar som egentligen är självklara.

det är lite konstigt det där. men på den senaste tiden så vet jag helt enkelt varken ut eller in om nästan något.
jag lever i stillhet och en tystnad full utav outtalade tankar.
om man bortser från julmusiken som jag nästan har tröttnat på så är det tyst, tyst, tyst.
jag sitter och stickar på julklappar och det ger gott om tid till att tänka.
händerna far fort fram medans ögonen övervakar slött och tankarna är långt bortom nuet.
vakuum.


men jag lever, lika fullt som någon annan.

det här kortet är dagsfärskt. i kyrkan får jag syre och dörren till omvärlden står öppen. då ställs allt till rätta för en stund.