Sandy

hej. det var grymt längesedan. som så många ggr förr. så egentligen vet jag inte om någon kommer läsa den här bortglömda bloggen och dess inlägg. men det är dags nu känner jag.
men min bilddagbok frodas dock som aldrig tidigare... check it out och skriv gärna nåt där! :)

nu är jag faktiskt arg! skulle vilja säga irriterad, sur, putt eller vad som helst. men de orden passar liksom inte. för den här gången är jag verkligen arg.
på vad kanske ni undrar. så det ska jag svara på!
jag är arg på människor som bara kör sitt eget spel och låter andra människor vara pjäserna!
de människorna som är helt på i början, sedan passar det helt enkelt inte längre och de drar. ger en konstig anledning som avslut, säger hejdå, eller knappt det.. bara försvinner och slutar att höra av sig.
de människorna som lämnar efter sig ett virrvarr av tankar, känslor och kaos. de kom och vände uppochner på ens värld, allt var så fint, så roligt och så lätt. men det försvann och kastades bort i en handvändning.
till de människorna: SKÄRPNING MISTERS!!!  (ja, de här handlar om killar)

ni kan inte hålla på såhär!! det funkar inte! varken med tjejer, jobb, familj, vänner... man gör inte så!
om ni fortsätter såhär så kommer de inte att finnas speciellt många kvar runt omkring er tillslut. folk får reda på saker, pratar med andra och "ryktet" sprider sig. sådant är oundvikligt.

tänk på hur ni handlar och vad den personen som ni helt plötsligt negligerar upplever och känner. på grund av er!!!
visst, det är ert liv, men de stoppar inte andra från att bli påverkade av era nycker. ingen människa är en ö. fatta det!

hejdå.