Sandy

för någon vecka sedan så började jag att lyssna på julmusik, men det finns en låt som jag har väntat med. inte för att den är så traditionell, speciellt julig eller makalöst bra. utan för att den är så sorglig! det räcker att jag tänker på den så blir jag alldeles rörd...
den heter christmas shoes och handlar om en liten pojke som på julaftons eftermiddag står i en kö för att köpa ett par skor till sin mamma. så långt allt väl. men ju längre sången fortsätter så beskrivs denna lilla pojkes situation betraktad av mannen som står bakom honom i kön. pojkens kläder är smutsiga och smått trasiga, likaså han själv. när pojken kommer fram till disken så säger han såhär till mannen i kassan (vilket är refrängen):

Sir I wanna buy these shoes for my mama please.
its christmas eve and these shoes are just her size.
could you hurry please? daddy says there`s not much time.
you see, she`s been sick for quiet a while and I know these shoes would make her smile.
and I want her to look beautiful if mama meets Jesus tonight.

ja ni hör ju själva? det är hopplöst att hålla tillbaka tårarna.
den är så vacker, så vacker och så sorglig.
usch ja.




för övrigt så skall jag hoppa i mina scrubs ikväll och jobba inom vården igen, skall bli kul! :) saknar vården lite nu när jag nästan bara är i skolor.