Sandy

den senaste tiden har jag upplevt en kallelse över mitt liv, en vision över framtiden.
jag gillar det jag ser och längtar tills det händer! jag är ganska säker på att det kommer från Gud och att det är rätt väg att gå. men ändå så finner jag mig själv i en position där jag väntar på fler tecken och tilltal från Gud för att verkligen få veta om det är sant.
men egentligen så vill jag inte bara vänta passivt på att Gud skall uppenbara sig i eldskrift eller dyl.
som förklaring följer här en liten berättelse som jag har hört.

det var två bönder som båda behövde regn till sina åkrar. jorden höll på ett torka ut och grödorna blev förstörda. bönderna var kristna och båda bad ihärdigt om regn. men bara en gick ut och förberedde sina åkrar för att regnet skulle komma. vem var det som litade på att Gud skulle sända regnet?

jag vill vara som den bonden som gick ut i tron på att Gud skall förse honom med det han behöver. jag vill vara med och förbereda för att kallelsen skall kunna planteras i mitt liv. om vi bara sitter och väntar på att Gud skall visa oss vägen, ge oss tecken och tydliga vägar för att vi ska kunna veta om det är sant, så kommer vi aldrig att komma iväg. om vi däremot börjar att gå i tro så kommer Gud att möta oss på mer än halva vägen och öppna dörrar vi inte trodde fanns.

på ett sätt var jag på väg att skriva det här inlägget. men det hade jag ju redan gjort...