det handlar om uppbrott
uppbrott, uppbrott, det handlar om uppbrott. orden upprepas i takt med dunket av stegen mot asfalten. jag är på väg framåt, bort, hem. men mest bort. hjärtat, sinnet är redo nu. redo för nästa passage, nästa steg, nästa del. men benen för mig fortfarande runt i invanda turer och till välkända platser.
uppbrott, uppbrott... jag låter kroppen föra mig dit jag skall medans tankarna dröjer kvar till platserna dit jag vill.
uppbrott, uppbrott... jag vill vandra den rätta vägen, den sanna vägen. målet är klart och finns i slutet på den smala väg som jag ännu inte hunnit gå.
det är så många tilltal, så många tecken och hintar som inte går att förbise. så många pilar som pekar åt samma håll. ...det handlar om uppbrott. jag vill, jag kan, jag ska. jag är på väg. ...det handlar om uppbrott och den sanna rättfärdighetens längtan skall föra mig dit. uppbrott handlar om längtan till nästa plats i den takt som är rätt. ett sant uppbrott kan inte stressas, det lämnar en söndrig mark och en slarvig plantering i nästa. tills Gud flyttar på dig skall du blomma på den plats du är planterad. mina egna intentioner är inte eviga, men Guds är. och tills dess Han flyttar på mig skall jag fortsätta att verka här där jag finns. men när tiden kommer så vill jag vara redo. redo att lämna en fin mark bakom mig och försiktigt beredas ny jord i den plats jag längtar till.
uppbrott, uppbrott, det handlar om uppbrott. och jag är på väg, framåt, bort, till nästa hem.
Pappa säger det och jag har hört det i predikningar: "Vet du inte vart du ska? -Stå still"
Gud använder dig på den plats du är. Låt honom!
Jag har så lätt för att ränna runt, jag tröttnar snabbt och vill vidare.
Men som du skriver, vi behöver växa, och det gör man bara om man planterar sig!
Kram
det är oerhört stort att få tillhöra Gud!
tack för alla dina kommentarer, det är härligt att få :). kram