Sandy

det här är en dikt/bön som jag skrev för nästan exakt ett år sedan. tycker den passar in så bra så som livet känns just nu. titt som tätt så upplever jag djupa stunder av lycka. det kan vara på busshållplatsen, på ica, i kyrkan, under en promenad eller hemma i soffan. stunder då allt är perfekt och vardagens bestyr är oändligt långt borta. stunder som jag är oerhört tacksam att få uppleva.


enheten:

det finns vissa dagar då allt man gör, allt man tänker och är, hela ens varelse och varenda andetag förenas i en enda tanke, en enda formulering.
när hela själen är riktad mot samma punkt.

varje utandning stiger, varje suck når Han.
varje inandning växer inombords till en förnimmelse av Gud.

dagar när allt man vill och önskar är ett ögonblicks ro.
ett ögonblicks frid.
ett ögonblicks lycka.
och man får det.

allt vad man har inom sig blir överlämnat, givet och sett i faderns hand.
man vilar i en underbar närvaro.
man vill leva i ett evigt leende, i en evig soluppgång.
och det känns så nära.

allt sammanfattat i Guds härlighet.
jag är Hans, och Han är min.
i all evighet.
amen