Sandy

efter en relativt lugn lunch med barnen i skolan (det var pizza, så alla åt haha) hamnade min handledare, en annan lärare och jag i en oerhört intressant diskussion om religion när vi satt kvar i matsalen. det visade sig att vi alla tre var kristna och aktiva i en församling. det hade jag inte en aning om att de andra var! så kul! :)
det är så härligt och man blir så glad när man upptäcker att fler har hittat Gud, det sanna livet.
och på tal om det sanna livet så lever jag numera i en förundran över hur skört livet är. på en kort, kort sekund kan det tas ifrån en människa för alltid.

i tisdags var vi flera stycken som var med om en händelse där vi trodde att livet fick ett slut för en högst älskad person. de hjärtslitande scenerna finns inbrända på näthinnan och är konstant närvarande för oss än så länge. under onsdagen, alltså igår, fanns tårarna på lut hela tiden men idag är det mycket bättre.
den händelsen har gett mig en djupare ödmjukhet inför människans bräcklighet. så snabbt och så ofattbart kan en värld rasa samman.

jag tackar Gud för livet och vill på något sätt visa min tacksamhet och förundran inför honom. det är ju trots allt han som har skapat oss. så bräckliga i oss själva men så starka i honom och varandra.

tack.