Sandy

ja, onsdag. vad finns det att säga om en onsdag? inte så mycket känner jag, än iaf. men det kanske kommer!? :)

dagens positiva grej: jag har äntligen fått tvättat! lottan bognade (bör sägas på vargödialekt haha) nästan under tyngden av alla lakan, handdukar och kläder. tvättade även fodralen till de stora vita kuddarna som jag har i sängen, vilket ledde till samma upptäckt som igår när vi målade om i salemkyrkan. man tror att det är vitt tills man målar om med ny vit färg! jag tyckte att fodralen var vita tills jag tvättade dom :). nu är de sådär härligt krispigt vita om ni förstår.

på ett klassiskt predikantsätt tänkte jag nu överföra denna vardagsupptäckt till en bild om hur nåden fungerar. 
det är lätt att vandra runt i livet som kristen och tänka att allt står bra till. man kanske går i kyrkan varje söndag, eller så var det väldigt längesedan sist, men man känner sig inte långt borta från Gud och man står fast vid sin tro och sina värderingar. och det kan funka ganska bra i längden. ja, kanske nästan ett helt liv...

...tills man möter Jesus, han med stort J, på riktigt! ett sådant möte som förvandlar livet och ställer allt i ny dager. man levde i tron att ens liv var rent, nytt och vitt tills man blev tvättad och och förvandlad av nåden. nåden som sköljer över en och övertäcker all synd och orenhet i livet. nåden som gör allting vitt igen.

precis som några kuddfodral i en tvättmaskin.

kadisch! haha