sitter nu hemma hos pappa i solväggen och har hejat på honom medans han har dragit upp det gamla altangolvet men nu bär det av till lyktan alldeles strax och jag undrar hur långt man egentligen kan skriva här och så vill jag även säga att:
allt det som hade kört ihop sig i förgående inlägg är nu fixat, klappat och klart. inte utan möda och inte heller utan darriga knän. men gjort är gjort och det känns oerhört skönt! nu ser vi framåt med ny, klar blick!
nästa station: lyktan. lyktan.
nästa station: lyktan. lyktan.
Kommentarer
Trackback
