Sandy

vi har alla våra drömmar, våra illusioner om hur livet skall vara och hur perfekt det kommer att bli när målet uppnås. vi vill ha en ny partner, ny bil, ny vikt, nya kläder, nytt jobb och ett perfekt hus. och det händer faktiskt, drömmar slår in. vi köper en ny bil, vi träffar en pojk/flickvän, blir befodrade på jobbet, har råd att renovera huset och tid att gå på gymmet. men blir det så perfekt? känner vi oss lika lyckliga som "alla andra" när vi har kommit till den punkten vi tror att alla andra redan befinner sig på? känner vi oss så fantastiska som vi trodde när vi får den hett eftertraktade bekräftelsen? "se mig! hör mig!" eller skapar det ett större behov? mycket vill ha mer?

ja, det gör ont när knoppar brister, när drömmar dör och visioner grusas. men emellan de spruckna illusionerna lyser ljuset som starkast och vi får återigen en glimt av hoppet, av tron. vi kanske för en stund blir bländade och söker oss tillbaka till den uppfyllda drömmen för att se om den kanske ändå höll måttet fast den sprack och blev huggen i kanterna. men var på din vakt, för det är lätt att gå i fällan och leva i en välbekant men otillfredställande miljö och inte våga ta steget till nästa bara för att "man vet vad man har, men inte vad man får". men min erfarenhet är att ju mer man har sett av den ljusa evigheten, desto mer vill man ha.

det är bra att ha drömmar och något att kämpa mot. men jag tror att det är viktigt att ställa sig frågan; - gör de något för dig eller gör de istället något med dig? utvecklas du? tar du tag i saker och problem för att få en stadigare grund att stå på i framtiden eller förflyttar du dig bara till en annan plats och är samma människa på insidan? låt inte drömmarna och illusionerna ta dig bort från det verkliga livet.
och var glad när drömmar spricker, för det är bara när livet som upplevs som mest krossat som det går att bygga något nytt. och det är då, här och nu, som miraklerna sker.