Sandy

Om det beror på att det är min födelsedag imorgon eller att jag sov så länge imorses vet jag inte riktigt, det skulle även kunna vara för att det är fullmåne inatt. Men faktum är att jag inte kan sova. Jag har dessutom, nu vid min aktningsvärda ålder av 23 år, lärt mig att det inte är någon idé att ligga och vända och vrida sig i sängen in på småtimmarna. Det bästa, för min del, är att gå upp och göra något. Att detta något oftast blir datorn är ju en annan sak...

Tankarna snurrar kring mycket nu, som det gör på natten. Det mesta har med flytten att göra såklart. Det är inte långt kvar nu tills jag kallar Jönköping mitt hem! Känns både spännande, skrämmande, roligt och väldigt stort att ta steget som jag tänkt på så länge. Jag tänker även på när jag flyttade till den här fina lgh för nästan exakt ett år sedan och vad jag kände då. Då flyttade jag bara inom samma stad, men steget kändes ändå (nästan) lika stort som det gör inför den här gången.

Nu kommer jag osökt att tänka på (för er som kan ert kulturarv så är den frasen en referens till då Peter Harryson ledde Så ska det låta. Nördpoäng till mig haha) Karin Boyes dikt som går något i stil med " Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr". Jag erkänner villigt att jag kollade upp det där ;). Tycker att den säger något om min sinnesstämning för tillfället faktiskt. Något stort väntar! Men det är inte förrän efter ett uppbrott som man kan gå vidare.
Varsågoda, dagens moralkaka har just blivit serverad.

Ja, det blev ju relativt djupsinnigt det här, så för att lätta upp det hela så slänger jag in en bild på hur glad jag verkligen är. Menar, jag fyller ju faktiskt år imorgon :).