Sandy

och jag viskar en bön inatt, för dem som inget har.
för de som gick in i natten utan att komma tillbaks.

nytt år, nya möjligheter, nya orättvisor.
under dessa helger har jag ställts inför flera tankar utifrån samma synsätt. först och främst, julklappar. detta ständiga gissel! vad betyder det egentligen för oss? antagligen alldeles för mycket för att vi ska kunna bryta med den kommersiella traditionen helt, men också såpass lite att vi ifrågasätter bytandet utav pengar nästan undantagslöst varje jul och tänker ut olika sätt att variera eller slippa undan det.
men tankebanorna är dubbla. medans vi vill skära ner på kommersen så vill vi också visa våra nära och kära hur mycket vi tycker om dem och överträffar oss själva och varandra i att hitta den ultimata gåvan. vi frossar i prylar och blir glada för stunden.
men tänk vilket hån det är mot de som inte har något! mot de som kämpar för överlevnad varje dag. varje dag! vi rika västerlänningar ger julklappar för att höja vår prestige i de andra rika västerlänningarnas ögon.
tänk känslan utav att stå i mörkret utanför ett varmt, inbjudande och upplyst hus med glada människor och gemenskap på insidan. och du får inte gå in. du platsar inte. du drar de tunna kläderna närmare kroppen för att hålla värmen och ser samtidigt hur den äldsta dottern tar av sig sin varma stickade kofta för att prova den nya som hon precis fick.
om vi på insidan lyfter vår blick och tittar ut över världen och vågar ta till oss misären som finns.. men det vågar vi inte, det gör vi inte. de som ändå vågar och agerar hyllas i medier som vardagshjältar och belönas för sin medmänsklighet. vi kan röras till tårar av deras insatser och känna oss lite bättre till mods när vi smsar in en 50lapp till vattenprojekt i burma.
men egentligen så ska de människorna inte upphöjas, det är snarare vi andra som skall bli åthutade för våran lathet, slöhet och ovilja att visa vanlig, hyfsad medmänsklighet. den smsade 50lappen kommer att göra stor nytta, men inte så stor som den nyttan individen själv kunde ha gjort på samma ställe. pengar kan förbättra livsstandarden men aldrig skänka mänsklig värme, kärlek eller beröring. pengar kan ge människor nya grejer, men inte läka eller visa omsorg för deras själar.

vi har allt vi behöver och ännu mycket mer. vi behöver inte mer, vi gör inte det.