Sandy

har så ofantligt dötråkigt så det är inte klokt! det enda som suger mer än att vara sjuk när det är högsommar ute är att vara sjuk när det är högsommar ute och bo själv. så TRIST! näsan är bomtät och kroppen jättetrött. allt som man kan göra har man redan gjort när halva dagen har gått, sedan är orken slut men tiden finns kvar. och vad gör man då? jo, man börjar terrorisera sina nära och kära med telefonsamtal. "hej, tyck synd om mig och underhåll mig tack!" vilket dock inte funkar så bra...

så jaa, klockan är nu 20 i 8 en perfekt sommarkväll och jag är inomhus för andra dagen i rad. tristressmätaren har redan slått i taket och det verkar som om den kommer att stanna där...
jag vill ut! sitta på en klippa i solen vid vänern och grilla med vänner, åka till trollhättan och sitta på strandgatans uteservering, bara gå omkring i stan, köpa en glass och sätta sig ner och prata lite. åååå.