nej nu..

-är klockan alldeles för mycket. igen! har dock avrundat kvällen med ett väldigt fint och roligt samtal med min vän rebecka o, så det känns värt haha.

den senaste tiden så är det ett citat från en före detta pastor som har cirkulerat runt inom mig. det är urklippt ur en tidning och sitter i exakt ögonhöjd på mitt kylskåp.

"framförallt så var det en längtan som drev mig. jag sa till Gud att: nu Gud, nu går jag. och jag har fortsatt att gå."

för visst är det så. så länge vi går och är drivna av en längtan så kan vi fortsätta att vandra, vissa om att det är Gud som leder oss rätt. blir vägen stoppad och vissheten om att man gör rätt försvinner, det är endast då som Gud, missförstå mig rätt nu, egentligen bara behöver gripa in. för så länge man vandrar åt rätt håll behövs ju ingen som lockande går framför och visar vart man skall sätta fötterna?
och om man har fått en visshet, ett tilltal, en längtan som för en ut på vägen, vem är man då att sätta sig emot Guds storhet och visdom? men det är så lätt att lägga allt åt sidan, ställa sig i ett hörn och säga
"snälla Gud, bara ett litet tecken till så att jag vet att jag gör rätt. ett tilltal till, ytterligare en profetia tack. och gärna i eldskrift så att jag verkligen kan vara säker på att det är det här som du menar. om du skulle vilja köra en trailer med försmak av vad som kommer hända vore det också bra tack..."
givetvis får man under färdens gång snacka med guiden [jesus] och hålla sig uppdaterad med kartan [bibeln]. men har du en längtan, har du en föraning och en förnimmelse av allt det goda coh stora som ligger framför oss; - tveka inte! pröva! börja gå, påbörja din väg. Gud har sagt det till oss människor oräkneligt antal gånger att vi inte skall vara rädda. smaka och se att Gud är god!

och så länge du går på rätt väg, varför skulle du då behöva bli stoppad?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0