Sandy

just den sista versen från karin boyes psalm har cirkulerat i mitt huvud, och speciellt efter en kväll som denna.
det ligger en sådan visshet om vila, ro och frid i den. att få lämna allt, ALLT, till Gud är helt fantastiskt. jag vet att han håller hela dagen i sin hand, leder oss, bär oss och välsignar oss om vi bara tillåter honom!
"på dig min Gud förtröstar jag, när oro skymmer min morgondag. för jag vet att du aldrig lämnar mig."
anledningen till att versen känns extra aktuell ikväll är för att min värld fick sig en rejäl, positiv, glad, överraskande och smickrande omskakning. helt plötsligt finns en väg till öppen och glädjen är stor :).

men själv vet jag varken ut eller in. mest ut kanske, men in känns ändå lite lockande. konkretare än så kan jag inte uttrycka mig.  oavsett vad så är det en stark bekräftelse inför framtiden och att jag är på rätt spår! men jag har ingen aning om vad nästa steg kommer att bli. så... Gud. tack att du hör min bön, tack att du har all makt i din hand. återigen kommer jag till dig och återigen lägger jag min framtid i dina händer och jag tackar dig för den möjligheten. jag vet inte vilken väg som är rätt att gå, men det gör du. så herre, du får lyfta och du får bära. tag mig, led mig och var mig nära. ske mig vad du sen må ämna!
amen.