true story

jag har sagt det förut och jag säger det igen. det är otroligt vilka platser och situationer som man helt plötsligt kan befinna sig i!

ca kl 19.30 fick jag en sådan oerhörd lust att gå ut på en hurtig promenad. (nej, jag har inte fått något tungt i huvudet). men de mörka molnen på himlen bådade inte gott och jag överlade med mig själv en bra stund innan jag bestämde mig för att hoppa (okej, tråckla) i träningskläderna och traska ut. strax vid en kl 20 kom jag ner till den oerhört vackra strandkyrkogården och bestämde mig för att gå in där.
då kom regnet.

så där stod jag, tryckt in till ett stort träd, läskigt nära en stor grav och klädd i träningskläder på en kyrkogård i ösregn.
så jag började sjunga psalmer -och hoppades samtidigt att jag inte skulle skrämma livet ur någon ev förbipasserande...

så småningom sprack det ju upp och jag fortsatte min hurtiga tur längs vänern.
men stunden på kyrkogården under trädet i ösregn kommer jag inte glömma i första taget.



Gud sade: "Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser ni har med er, för alla kommande släktled: min båge ställer jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. När jag hopar moln över jorden och bågen blir synlig bland molnen, då skall jag tänka på mitt förbund, förbundet mellan mig och er och alla levande varelser av alla slag.

1 Mos 9:12-15


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0