Sandy

Det är lite lustigt det där med föräldrar. Utan dem så hade man ju inte levt, så egentligen borde man vara livslångt tacksam. Men det är man ju oftast inte.
Att dessutom aldrig riktigt veta vilken slags relation man har till dem under åren förenklar ju inte heller saken haha. Menar, när man är barn är man totalt beroende och de är ens förebilder i allt.. Sedan kommer perioden då allt de gör är pinsamt och hopplöst ute. Men efter man har flyttat hemifrån och helt plötsligt skall vara vuxen, vad är det som händer då? Egentligen är man ju likadan som innan adressändringen, fast med trippelt ansvar.
Bara det att när de kommer och hälsar på så skall man vara helt annorlunda, ha välstädat, ingen disk i köket och allmänt fint och trevligt.

Och det är det vi håller på med nu haha. Besök utav föräldrar, då gör vi ett rýck här i lägenheten! :) Det gäller ju att leva upp till förväntningarna...