Sandy

Nu sitter man då äntligen här i soffan tillsammans med Rebecka, vi har varsin dator i knät, lamporna släckta och säger nästan inte ett knyst till varandra. På övervåningen ligger mamma och sover och strax kommer Otto hit igen för att sova sista natten i Jönköping.

Det är en fin vardag man har ändå. Och jag menar det. Det är sådana helt vanliga dagar som liksom kan dröja sig kvar, sådana dagar som man kan längta tillbaka till. Inte för att vi brukar ha två nattgäster, men jaa.. ni fattar grejen :).