Sandy

HLK (Högskolan för Lärande och Kommunikation) i Jönköping en sen fredagseftermiddag.

Jag satt kvar nästan sist av alla idag. Under mina 6,5 timmar på samma plats i datasalen såg jag många komma och gå. Skriva på gemensamt arbete eller bara slösurfa innan de gick hem för dagen. Men själv satt jag där och kämpade mig igenom en utav de torraste böckerna om engelsk och amerikansk litteratur och kultur som någonsin har skrivits. Och skolan var nästan tom när jag släpade mig hemåt vid halv fem. Men klar blev jag! Nu är det bara att plugga in resten inför tentan på måndag.. och nästa på torsdag.

Det är en speciell känsla att gå igenom ödsliga, offentliga utrymmen. Som om världen stannat, eller kanske inte ens börjat. Det är nästan som om lokalerna får ett eget liv när de är tomma om ni förstår vad jag menar? När det är fullt med folk under dagarna låter de sig bara användas och står till förfogande. Men när alla har gått hem, det är släckt och tomt, vad händer då? I min lilla fantasi så känns det som om väggarna drar en djup suck, golven pustar ut och hela byggnaden rättar till sig, tänker över dagen som har gått och förbereder sig inför nästa. Och det är knappt att man vill störa...