Sandy

Idag var Robert och hans fina Sofia här. Vi fikade, pratade, såg på Erik & Mackan och sydde in en herrans massa byxor :).

Hur kommer det sig att när behovet av att sova är som störst, så finns inte möjligheten? Jag har nu legat vaken i över 2 timmar, väntandes på att få sova, men det är stört omöjligt! Det är inte det att jag inte är trött, för det är jag, men det går liksom bara inte! Miljoners tankar snurrar i huvudet och jag planerar morgondagen, helgen, nästkommande vecka, april i stort, maj och slutligen hela sommaren för att landa någonstans i ovissheten om vad som händer i höst. Jag skriver anteckningar på mobilen om alla saker jag skall komma ihåg tills morgonen samtidigt som hungern gör sig påmind och jag tänker igenom kylskåpet för att se vad man kan laga för mat imorgon och vad som behövs handlas under veckan. Jag tänker på min ekonomi och hur jag åter igen skall lyckas få ihop det i glappet mellan studielån och sommarjobbslön och tackar Gud för att jag har fått sommarjobb här i Jönköping.
Det är inte klokt egentligen hur mycket saker som ryms i hjärnan kan man ju tänka då. Och på så vis ytterliggare spä på aktiviteten i huvudet och komma ytterliggare ett steg ifrån att somna.
För sova, det behöver jag och det måste jag. Imorgon är det nämligen både skola och jobb inplanerat. Det var inte tanken från början, men så blev det och så är det. Det kommer att gå det med. Som allt annat också gör, med eller utan min inblandning. Det gäller väl att inse sin begränsning som människa antar jag och inte försöka sträva efter rollen som allvetande, för det kommer jag aldrig att bli. (Och skönt är väl det!) Men det är en helt annan diskussion och tankebana som jag varken tänker eller orkar gå in på nu.
För nu måste jag verkligen sova.