Music, maestro!

Nu är det strax dags för veckans höjdpunkt: Instrument of Praise! Att sjunga i kör är en sådan glädjekick så ni anar inte. Första gången jag var med i den här kören, det vill säga förra veckan haha, så var jag tvungen att nypa mig själv flera gånger under uppsjungningen. Hade svårt för att fatta att det äntligen var sant, jag sjöng i kör igen! :) Ett liv utan musik hade verkligen varit helt ofattbart och som jag nämnde i min summering utav 2010 så önskade jag verkligen att jag hade sjungt och spelat mer under året. Det blir så tomt utan musiken! Jag kommer in i någon slags kreativ abstinens och känner mig sprängfylld till gränsen utan att ha något naturligt utlopp för det. Musik är livet, så enkelt är det :).

På Emil och Eleonores bröllop i somras.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0