Sandy

Idag åt jag en jättegod kycklingsallad med tzatziki till. Jag uppskattar verkligen att köpa mat ute ibland, det händer inte ofta, men det är så gött.

Varför har vi så svårt att visa tacksamhet? Är det för att när vi ger ett tack visar vår sårbarhet genom att ha tagit emot något av en annan människa? Vi har inte tillgodosett våra behov helt själva och har därmed satt oss "i skuld" till någon annan? Ingen människa är en ö och ensam är inte stark. Vi behöver varandra, vi måste behöva varandra. Vad vore det för liv annars? Men om vi inte visar tacksamhet och/eller uppskattning gentemot de personerna som från och till hjälper oss genom livet så kanske vi till sist står där ensamma. Det var ingen som orkade längre. En stark vilja tar en människa långt, men inte hela vägen. Finns det inget som gör mödan värd i slutändan så är det ohyggligt svårt att motivera kraftansträngningarna. Relationer handlar om ett ömsesidigt givande och tagande. Tar en bara emot vad den andra ger så... ja, ni fattar vad jag menar. Att visa tacksamhet är nödvändigt, livsnödvändigt kanske tillochmed.