vive la france!
eller om det nu är viva la france.. eller något helt annat. franska är inte min grej. inte alls faktiskt.
men i vilket fall så kanske jag är påväg dit!! det är helt otroligt och jag är jätteglad över det.
evenuellt så blir det en resa till frankrike/paris/landsbygden till hösten. bo på ett mysigt B&B och uppleva frankrike! maten, landet, städerna och människorna. ååå amazing! :) pepp!
jag har bara åkt igenom frankrike förut, men nu blir det förhoppningsvis mer än så :)
kungligt kul! :)
men i vilket fall så kanske jag är påväg dit!! det är helt otroligt och jag är jätteglad över det.
evenuellt så blir det en resa till frankrike/paris/landsbygden till hösten. bo på ett mysigt B&B och uppleva frankrike! maten, landet, städerna och människorna. ååå amazing! :) pepp!
jag har bara åkt igenom frankrike förut, men nu blir det förhoppningsvis mer än så :)
kungligt kul! :)
(sky)fallens dagar
i torsdags började det och på söndag slutar det, - fallens dagar! trollhättans stadsfestival som firar 50 år iår. än så länge (iår alltså) har jag inte kunnat åka dit pga jobb. men ikväll smäller det! :) förhoppningsvis så blir vädret bättre än förra året, för då var det verkligen skyfallens dagar.
dead by april spelar ikväll kl 23 i folkets park, kommer bli awesome. rebecka och jag är väldigt peppade :).
dock så börjar jag jobba kl 06.45 imorrn söndag, men den smällen får jag ta då :).
måste bara sova lite innan vi drar.
haaej :)
dead by april spelar ikväll kl 23 i folkets park, kommer bli awesome. rebecka och jag är väldigt peppade :).
dock så börjar jag jobba kl 06.45 imorrn söndag, men den smällen får jag ta då :).
måste bara sova lite innan vi drar.
haaej :)
how can I keep from singing
There is an endless song
Echoes in my soul
I hear the music ring
And though the storms may come
I am holding on
To the rock I cling
How can I keep from singing Your praise
How can I ever say enough
How amazing is Your love
How can I keep from shouting Your name
I know I am loved by the King
And it makes my heart want to sing
I will lift my eyes
In the darkest night
For I know my Savior lives
And I will walk with You
Knowing You'll see me through
And sing the songs You give
I can sing in the troubled times
Sing when I win
I can sing when I lose my step
And fall down again
I can sing 'cause You pick me up
Sing 'cause You're there
I can sing 'cause You hear me, Lord
When I call to You in prayer
I can sing with my last breath
Sing for I know
That I'll sing with the angels
And the saints around the throne
Echoes in my soul
I hear the music ring
And though the storms may come
I am holding on
To the rock I cling
How can I keep from singing Your praise
How can I ever say enough
How amazing is Your love
How can I keep from shouting Your name
I know I am loved by the King
And it makes my heart want to sing
I will lift my eyes
In the darkest night
For I know my Savior lives
And I will walk with You
Knowing You'll see me through
And sing the songs You give
I can sing in the troubled times
Sing when I win
I can sing when I lose my step
And fall down again
I can sing 'cause You pick me up
Sing 'cause You're there
I can sing 'cause You hear me, Lord
When I call to You in prayer
I can sing with my last breath
Sing for I know
That I'll sing with the angels
And the saints around the throne
nedtyngd - upplyft
"ett dåligt självförtroende är det tyngsta ankare du kan hänga på din kreativitet och förmåga"
det händer så ofta att man hör människor säga: - "nej då, nej då, inte alls. tycker du verkligen det? äsch, det är inget att prata om" och dylika saker som svar på en komplimang eller ett beröm som har sagts till dem. det positiva viftas bort, för man skall ju inte tro att man är något utöver det vanliga. framför allt så skall andra människor inte få tro att man själv tror att man är något. det blir så lätt prat då.
att svara på det här sättet verkar kanske vara det mest artiga och ödmjuka alternativet. men tänk efter lite. det skär sig på många punkter.
1. personen och komplimangen som den sa, tas inte på allvar utav mottagaren. deras åsikt räknas inte. och hur kul känns det?
2. det verkar inte speciellt trovärdigt om tex en konstnär som har arbetat på en tavla i månader sedan säger på vernisagen : "äh, nä, vadå, det är inget att prata om" om sitt verk. samma sak gäller vad det än handlar om. dina egenskaper, dina talanger, personlighet eller något annat. det märks när man är nöjd med vad man gjort. det är inte skrytsamt att vara nöjd.
3. för varje gång du emotsäger och stöter bort positiva ord som riktas mot dig trycker du ner dig själv och förringar din förmåga. i stort skulle man kunna säga att du skapar dig ett dåligt självförtroende genom att inte tillåta folk att tycka bra saker om dig. efter ett tag så blir det lätt att du själv tycker att inget som du gör är bra eller förtjänas att tycka gott om. och så är det ju inte. du gör bra saker och du är bra!
4. genom att se ner på din förmåga/kreativitet så ser du också ner på den som har skapat dig till den du är. du klankar ner på Gud och hans omdöme, på hans barn som han valde att göra precis så som du blev. schysst liksom. not!
ser du mönstret? förstår du grejen? genom att stöta bort det fina som sägs till dig så trycker du ner både dig själv och förminskar den som skapade dig. ett dåligt självförtroende blir lätt till ett tungt ankare som tynger ner din talang. meningen med ett ankare är ju att helt få ett stort skepp att stanna upp på sin plats och ligga där tills ankaret är borttaget så att vinden återigen kan få ta tag i seglen. att då ha ett på sig själv, vad innebär det? ja, i värsta fall kanske vissa människor helt slutar upp att skapa, motstånden blir för stort och bördan för stor. det är bekvämare att lägga sig till rätta och stagnera. men vill man det? nej, inte egentligen.
för att så småningom kunna lyfta bort ankaret helt från sig själv så är tipset att lära sig att ta emot en komplimang.
ett enkelt sätt att gå tillväga är: när något fint har sagts till dig, le då, tänk över vad som har sagts under en inanding och säg sedan tack med ett leende och en utandning. (men du behöver inte flåsa fram det.)
det kommer att kännas obekvämt i början, för nu börjar du ju faktiskt att tycka att det du gör är värt att tyckas bra om. det är en inställning som vi i sverige fostras till att inte tycka, genom jantelagen. men tänk på det positiva punkterna nu.
personen som har sagt komplimangen blir glad att du tog åt dig av det som han sade och åt att hans åsikt räknades och gjorde dig glad. du bekräftar det du har gjort/är och visar uppskattning till det och den som har skapat dig genom att uppskatta dina gåvor och Hans verk/du.
så småningom kommer ankaret att helt försvinna, och vem vet vad du då kan åstadkomma! när inget längre håller dig tillbaka.
hellre upplyft än nedtyngd.
tycker jag iaf.
nu är det sent och jag hoppas ni förstår vad jag har skrivit. hade det varit tidigare på dagen hade det säkert blivit bättre formulerat, men ah. huvudsaken är att det sägs så folk slutar att trycka ner sig själva.
gud välsigne er
det händer så ofta att man hör människor säga: - "nej då, nej då, inte alls. tycker du verkligen det? äsch, det är inget att prata om" och dylika saker som svar på en komplimang eller ett beröm som har sagts till dem. det positiva viftas bort, för man skall ju inte tro att man är något utöver det vanliga. framför allt så skall andra människor inte få tro att man själv tror att man är något. det blir så lätt prat då.
att svara på det här sättet verkar kanske vara det mest artiga och ödmjuka alternativet. men tänk efter lite. det skär sig på många punkter.
1. personen och komplimangen som den sa, tas inte på allvar utav mottagaren. deras åsikt räknas inte. och hur kul känns det?
2. det verkar inte speciellt trovärdigt om tex en konstnär som har arbetat på en tavla i månader sedan säger på vernisagen : "äh, nä, vadå, det är inget att prata om" om sitt verk. samma sak gäller vad det än handlar om. dina egenskaper, dina talanger, personlighet eller något annat. det märks när man är nöjd med vad man gjort. det är inte skrytsamt att vara nöjd.
3. för varje gång du emotsäger och stöter bort positiva ord som riktas mot dig trycker du ner dig själv och förringar din förmåga. i stort skulle man kunna säga att du skapar dig ett dåligt självförtroende genom att inte tillåta folk att tycka bra saker om dig. efter ett tag så blir det lätt att du själv tycker att inget som du gör är bra eller förtjänas att tycka gott om. och så är det ju inte. du gör bra saker och du är bra!
4. genom att se ner på din förmåga/kreativitet så ser du också ner på den som har skapat dig till den du är. du klankar ner på Gud och hans omdöme, på hans barn som han valde att göra precis så som du blev. schysst liksom. not!
ser du mönstret? förstår du grejen? genom att stöta bort det fina som sägs till dig så trycker du ner både dig själv och förminskar den som skapade dig. ett dåligt självförtroende blir lätt till ett tungt ankare som tynger ner din talang. meningen med ett ankare är ju att helt få ett stort skepp att stanna upp på sin plats och ligga där tills ankaret är borttaget så att vinden återigen kan få ta tag i seglen. att då ha ett på sig själv, vad innebär det? ja, i värsta fall kanske vissa människor helt slutar upp att skapa, motstånden blir för stort och bördan för stor. det är bekvämare att lägga sig till rätta och stagnera. men vill man det? nej, inte egentligen.
för att så småningom kunna lyfta bort ankaret helt från sig själv så är tipset att lära sig att ta emot en komplimang.
ett enkelt sätt att gå tillväga är: när något fint har sagts till dig, le då, tänk över vad som har sagts under en inanding och säg sedan tack med ett leende och en utandning. (men du behöver inte flåsa fram det.)
det kommer att kännas obekvämt i början, för nu börjar du ju faktiskt att tycka att det du gör är värt att tyckas bra om. det är en inställning som vi i sverige fostras till att inte tycka, genom jantelagen. men tänk på det positiva punkterna nu.
personen som har sagt komplimangen blir glad att du tog åt dig av det som han sade och åt att hans åsikt räknades och gjorde dig glad. du bekräftar det du har gjort/är och visar uppskattning till det och den som har skapat dig genom att uppskatta dina gåvor och Hans verk/du.
så småningom kommer ankaret att helt försvinna, och vem vet vad du då kan åstadkomma! när inget längre håller dig tillbaka.
hellre upplyft än nedtyngd.
tycker jag iaf.
nu är det sent och jag hoppas ni förstår vad jag har skrivit. hade det varit tidigare på dagen hade det säkert blivit bättre formulerat, men ah. huvudsaken är att det sägs så folk slutar att trycka ner sig själva.
gud välsigne er
hönö + mer
nu har jag knappt varit inne på nätet sen... sist. haha. men det har varit fullt upp med hönö och jobb.
hönö var btw awesome, fantastiskt! träffade en massa goa vänner från när och fjärran och hade riktigt roligt i största allmänhet :)
det är så mycket jag har tänkt på det senaste som skulle passa som ett logginlägg, men när jag sitter här så försvinner allt ut genom altandörren lika fort som jag tänker det.
så resten av inlägget får bestå av kort från hönö :)
hönö var btw awesome, fantastiskt! träffade en massa goa vänner från när och fjärran och hade riktigt roligt i största allmänhet :)
det är så mycket jag har tänkt på det senaste som skulle passa som ett logginlägg, men när jag sitter här så försvinner allt ut genom altandörren lika fort som jag tänker det.
så resten av inlägget får bestå av kort från hönö :)
start of something new
tja
det är dags.
mycket har hänt sen sist, mycket trevligt! :) och det är faktiskt alldeles för mycket för att rada upp.
men nu har jag startat här igen, med en strof från den första high school musical filmen (this could be the) start of something new.
men för tillfället så är mamma här i trakten och jag ska spendera hela morgondagen med henne, vi skall börja att packa ner grejer inför min flytt. för ja, jag ska flytta! nu blir det av på riktigt och inte bara massa snack. jag skall ha rebeckas lgh nu när hon flyttar till stockholm i ett år. det kommer bli great! :) men tråkigt att flytta ifrån nordstan och grannarna i synnerhet. men de löser sig :)
men nu ska jag sova.
godnatt!
det är dags.
mycket har hänt sen sist, mycket trevligt! :) och det är faktiskt alldeles för mycket för att rada upp.
men nu har jag startat här igen, med en strof från den första high school musical filmen (this could be the) start of something new.
men för tillfället så är mamma här i trakten och jag ska spendera hela morgondagen med henne, vi skall börja att packa ner grejer inför min flytt. för ja, jag ska flytta! nu blir det av på riktigt och inte bara massa snack. jag skall ha rebeckas lgh nu när hon flyttar till stockholm i ett år. det kommer bli great! :) men tråkigt att flytta ifrån nordstan och grannarna i synnerhet. men de löser sig :)
men nu ska jag sova.
godnatt!
