Sandy

"the falling leaves drift by my window, the falling leaves of red and gold"

nu är det höst. på riktigt liksom.
det är kallt på morgonen, frosten har bitit sig fast i gräsmattan och på bilarna under natten. det blir rökmoln av andedräkten och man borrar in sig djupare i halsduken.




på vägen till busshållplatsen blir man betagen av naturens skönhet än en gång. efter sommarens blommande grönska omvandlas allt till en färgrik palett som glöder i solen.

tack Gud.

så vansinnigt skillade killar!
jag har aldrig hört originalet men gillar starkt den här versionen :)

snart kommer nästan hela släkten hit haha. först trodde jag att det bara skulle vara moster och morbror men det visade sig att mormor och morfar också kommer. så då tyckte jag att det var lika bra att bjuda in farmor och farfar också. efter det hakade pappa på haha.
vilket sammanlagt blir nästan hela min släkt. vi är inte så många. det är ju änna så när man är skilsmässobarn, det blir väldigt uppdelat. men nu för tiden så brukar det gå ganska bra att föra ihop alla igen, vilket är kul och underlättande.

förra veckan var jag på gudtjänst hemma i salemkyrkan i vargön. efter mötet var vi några stycken som kollade in den nyrenoverade undervåningen och självklart var det massa barn där som hade sitt obligatoriska after söndagsskolaparty haha. lek och stoj överallt :). det var en liten kille där på ca 5 år som klättrade väldigt högt på en smal tegelmur så jag gick fram och frågade honom om han inte tyckte det var högt nu och om han inte var rädd att trilla ner när han var så högt uppe? men det var han verkligen inte, han hade klättrat där uppe mååånga gånger förut och var inte alls rädd. varpå jag sa:
- "men snart kan du ju nästan inte klättre högre, det finns ju inget att stå på där uppe". (för högst upp mot väggen så är det bara en fjärdedels tegelsten) och han svarade så klockrent och självklart att:
-"nej, där kan ingen stå. bara Jesus".

ja, vad svarar man på det? med en sådan barnatro kan man gå väldigt långt.

tentan gick bra! var väldigt lik exempeltentorna, så det kändes tryggt :). dock är det ju så med tentor att oavsett om man känner sig stressad eller inte så laddar kroppen upp inför den. så sedan när man har suttit där inne och skrivit av sig allt man kan komma på om läs- och skrivinlärning i några timmar så är man helt slut när man kommer ut. man är så mör! det är svårt att beskriva känslan, för det är både härligt och utmattande på samma gång.

anyway, efter tentan så möttes jag och josefin upp på café husaren i haga. älskar det stället! kan lätt ha det största sortimentet av de största bakverken i norden. så galet stora grejer alltså! en bulle tar upp en hel vanlig mattallrik, en "småkaka" såsom drömmar är som en normal bulle, kolasnittar är på längden som en vanlig ugnsplåt.. men idag blev det inget sött. bara go mat, och det räcker långt :). men det känns i kroppen att jag inte fått kaffe än haha.
fotade även runt lite i haga, väldigt casual eftersom det var så mycket folk som cirkulerade. skulle vilja gå omkring där en lite senare höstdag när det inte är så mycket folk och verkligen engagera mig i bilderna. så vackert!

nämen, vad är det här? ja, inte är det haga iaf haha. men jag hittade äntligen en lite längre tunnstickad tröja, så då tyckte jag att det skulle vara kul med en "dagens klädsel"bild.
det är såhär Gud skapade mig.
som Eddie skriver här. värt att läsa och begrunda.

imorgon gäller det! salstenta i kursen läs- och skrivinlärning står på schemat. därför skall denna dag ägnas åt plugg, plugg och åter plugg. titlar som "att möta och erövra skriftspråket", "det gränslösa språkrummet - om barns tal- och skriftspråk i ett didaktiskt perspektiv" och "nya lusboken - en bok om läsutveckling", säger väl det mesta? haha. men jag är inte så orolig eller stressad över detta faktiskt. härom dagen träffades vi några stycken och skrev/diskuterade förra årets tentor på samma kurs. dom var förvånansvärt lätta faktiskt! så det känns som att detta har en möjlighet att gå vägen :).

de som känner mig lite närmare vet att jag älskar musikaler, speciellt de från 40-, 50- och 60talet. i den kategorin hamnar mary poppins, en fantastisk film! ett av numren där i heter "feed the birds" och handlar om en gammal dam som varje dag går och sätter sig utanför kyrkan och ber folk om pengar för att mata fåglarna. det är en otroligt vacker låt som nästan alltid får mig att gråta och bilderna från den har etsat sig fast.
när jag gick genom göteborg härom dagen så såg jag henne på riktigt. på en bänk i brunnsparken satt hon och massa duvor hade samlats runt henne. det var rörande att se.

teknikens under är ännu inte förbi,
som ni ser så har det nu lyckats att lägga upp ett klipp här :).
är helt fascinerad av texten i den här låten. lyssna och njut! 

technical creds goes out to simon

ojoj, vet knappt vart jag skall börja idag. så mycket otroliga, fantastiska saker har hänt! började lite lustigt med att jag idag fick med mig bestick till skolan - men inte matlådan! och igår var det tvärtom haha. så det kan gå :).
under föreläsningen sedan så hände ännu en otrolig grej som helt ställde världen på ända för en stund. men det berättar jag inte här haha eftersom den grejen ändå har blivit struken ur min mentala kalender. men i vilket fall så bidrog det till allt som totalt gjorde min dag! :)

dagen fortsatte med ett sammanträffande, så vackert så att det nästan verkar som taget ur en sagobok. för att ni riktigt skall förstå det fina så ska jag ta det från början...
för några månader sedan var min moder och jag och fikade på majas gröna ängar som då fanns här i vänersborg. ett fantastiskt ställe med inredning i gammal, vacker stil och med stans godaste kaffe. det var tiden strax mellan lunch och eftermiddag så det var inte mycket folk där. praktiskt taget bara vi två och tre st damer i varierande åldrar som satt tillsammans och fikade. medans två av dem var ute och tog påtår gick den tredje, äldsta damen fram emot en vacker gammal allmogesoffa och sade halvt till sig själv och halvt till mamma och mig:
- "precis en sådan här soffa hade min farfar...". sedan vände hon sig om till oss och började berätta lite av sin historia. hon var 90 år gammal och hade växt upp i vänersborg men bodde nu i göteborg. hon hade tagit realen ifrån vänersborgs kommunala flickskola 1934 tex. hon berättade mycket mer men för att förkorta historien lite så sa hon också att hon var här för att hälsa på sin dotter som bodde kvar i vänersborg och hon hade tagit tåget hit. vi fortsatte att prata lite med denna fantastiska dam som vid 90 års ålder åker iväg ensam med tåget för att hälsa på sin dotter och gå på café. när hennes sällskap kom tillbaka satte hon sig igen och vi sade inget mer än hejdå när mamma och jag gick därifrån.

när vi idag, efter föreläsningen, satt och pluggade i skolans cafeteria kom det en liten dam vankandes med kryckor och med henne kom en personal från köket som bar hennes bricka med mat. hon valde plats och satte sig med stor möda ner. när damen hade ätit upp, fått på sig kappan och fått tag i sina kryckor, stod hon lite försiktigt vid bordet och tittade på brickan. jag som älskar tanter gick då fram och frågade om jag skulle hjälpa henne att bära bort brickan. hon tittade upp, la handen på min axel och sade:
-"åh lilla du, du förstår inte hur snäll du är. jag stod just här och funderade på hur jag skulle få med mig brickan utan att väcka uppseende." jag sade att det fixar jag så lätt som så, det var inga problem alls. sedan kom det för mig en tanke:
-"ursäkta mig, men jag tror att jag känner igen dig. träffades inte du, jag och min mamma på majas gröna ängar i vänersborg för några månader sedan?". hon tänkte efter, sken upp och sade:
-"ja, men det stämmer det ja. vad roligt att träffa dig igen!" efter det satte vi oss ner och fortsatte att prata. hon berättade att hon hade gått dit till humanisten och ätit i flera år men sedan hon tidigare i höstas hade ramlat och brutit nyckelbenet så hade hon inte orkat, så detta var första gången sedan i våras som hon var där och åt. efter ett tag frågade hon mig om jag hade lust att träffa henne igen? vilket jag självklart ville! så hon skrev ner sitt namn och nummer på en pappersbit och bad mig ringa henne snart. hon sade:
-"ja du förstår att jag har börjat glömma saker nu för tiden. så när jag träffar någon som jag vill se igen så ber jag alltid den personen att höra av sig, för det bara försvinner för mig.". så nästa vecka, efter min tenta, skall jag ringa henne och så skall vi gå ut och ta en kopp kaffe :).

menar, hur fräckt är inte det! att som 90åring kämpa sig uppför de backarna och trapporna som tillochmed vi unga klagar konstant över, vara så modig så att man vill ut och fika med en tös som man knappt känner och åka tåg ensam.. det är livskvalité om något! jag är så vansinnigt imponerad! en sådan härlig, fin och trevlig gammal dam. tänk att hon vill umgås med mig.. ojoj. känner mig oerhört smickrad och glad. dessutom, hur stor är chansen att det är samma dam!? för sååå ofta är det inte som man börjar prata med människor på stan. och att det sedan är samma dam i vänersborg som i göteborg! galet. galet kul.

dagen fortsatte sedan med fint besök hemma hos karin i min gamla lgh i några timmar och när jag kom hem så låg mikas nya platta och väntade på mig på hallgolvet :). så den har jag lyssnat på nu i skrivandets stund. riktigt bra! rekommenderar jag verkligen.

ofta ser jag dig i en bil, ibland på en buss. ibland ser jag dig i någon som går förbi på stan. ibland känns det som att du finns i närheten, som att vi ska ses någon gång. stöta ihop på stan. men det gör vi inte.
tänker på dig ofta. drömmer om dig ibland. det är fint, men nästan lite ja, obehagligt?


du försvann så fort. så oväntat och så tragiskt. månaderna i ovisshet och väntan över att du skulle komma tillbaka, bli hittad, var långa. -skulle det stå något i tidningen idag? -skulle någon veta något idag? någon måste ju veta något tycker man, om hur det hela hände. men än sålänge är det tyst. men sen ett tag så vet vi iallafall att du är död. på riktigt. död. inte bara borta och saknad. utan död och saknad.


för saknad är du. när jag tittar på kort från barndomen så är du där, liten, lockig, lekande, leende och söt. vi var ett fint gäng vi barn. det är fina minnen. fortfarande. det tragiska är att det inte kan bli några nya med dig.


20 år gammal blev du. 20 både långa och korta år. 20 år som är förbi.


men jag ser dig fortfarande i en bil, ibland på en buss. ibland ser jag dig i någon som går förbi på stan.
bara det att det inte är du.

• ja, här hade jag då tänkt att lägga upp ett klipp från youtube med en fantastisk låt. men eftersom jag inte riktigt får kläm på det där tekniska som ofta vill strula till sig så får den komma senare :).
  
  
• kom precis hem från kören. var kul att sjunga igen, faktiskt. jag är inte riktigt helt tillbaka i glädjen och liksom.. ja vad ska man kalla det, känslan? svårt att ge exakta ord. men att "tvinga" sig själv till att sjunga verkar funka bra för att komma tillbaka till det haha.
  
  
• imorgon är det skola som gäller. känner att den här veckan bör ägnas till plugg inför tentan på lördag. råplugg allra helst. men det är svårt att få till om inspirationen inte finns där! så får skaffa det tills dess, någon som har det till övers? tas tacksamt emot.
  
  
• har skaffat jeanstights nu! eller jeggings som det också kallas. galet sköna! ser ut som svarta, slitna stuprör som har stentvättats med klorin typ. känner mig rejält rockig haha.
  
  



• nästa inlägg skall bli mer sammanhängande och förhoppningsvis givande, lovar :)
  
  

• vänner; kan var livets grej! :) är så tacksam för alla mina nära och kära, kompisar, släkt, vänner, polare, gäng och bekanta, nya som gamla. ni förgyller livet rejält!
• jag har fortfarande mat kvar sedan festen, trots att pappa, karin, syster och lisa var här och åt igår. hoppas på att (en annan) karin kan komma och hjälpa till lite med det idag haha. så kul att ha förmånen att kunna bjuda in folk!
  ringde farmor och farfar idag för att höra om de var intresserade av elvakaffe hemma hos mig (så jag blir av med bullarna med! haha). det var de, men dom var ute på promenad med PRO så det fick bli till fyrakaffet senare idag istället. eller hur är det rart? ute på PROmenad med pensionärsgänget i vargön.
  jag kan för övrigt ha världens bästa farmor och farfar.
  
  
  
  



• fick en oerhört fin komplimang igår, även fast det var lite på skoj så blev jag glad! "du ser så otroligt fin ut i din nya frisyr. efter att ha sett dig är allt annat... sopor". haha, den ni! ;)
• på lördag är det salstenta i kursen "läs- och skrivinlärning". jag har ännu inte bestämt mig om den är intressant eller om det bara är massa flum. menar, kursen som sig låter ju väldigt intressant. men hittills har det bara handlat om metoder, teorier, avkodningar och annat bös. inte riktigt vad jag var inställd på.
• var längesedan som jag shoppade, men i torsdags slog jag till på en sjal som jag är galet nöjd med. stor, mjuk och lila. syns för övrigt på det nya "press"fotot här på bloggen. och här:
  
  
  



• nu har jag härmed också angett förklaringen till varför ni kunde kalla mig Bangs McCoy. - jag har klippt lugg! :)
• hur blir man av med bananflugor? anyone? har ställt ut en kopp med balsamvinäger, diskmedel och vatten. men det verkar inte funka än så länge iaf. det kanske inte funkar med balsamvinäger? men det var den enda jag hade i vinägerväg. haha, vinägerväg. kul ord.
• väntar för övrigt på att min kurslitt ska komma. vore bra att få den innan lördag haha! :)
• ikväll är det gospelkör i mission i vänersborg. har tänkt att börja där nu. saknar musiken.

ojojoj sicken kväll alltså :) galet roligt! på lördagskvällen var det kombinerad inflyttnings/22årsfest här i min nya lgh. lyckat!

bildbevis:

tack alla för en sjukt go kväll!

ingen aning vad jag skall skriva om idag faktiskt haha. så därför slutar jag här.
men ger er ett kort på hur det blev med den nya soffan i lgh.

ja, onsdag. vad finns det att säga om en onsdag? inte så mycket känner jag, än iaf. men det kanske kommer!? :)

dagens positiva grej: jag har äntligen fått tvättat! lottan bognade (bör sägas på vargödialekt haha) nästan under tyngden av alla lakan, handdukar och kläder. tvättade även fodralen till de stora vita kuddarna som jag har i sängen, vilket ledde till samma upptäckt som igår när vi målade om i salemkyrkan. man tror att det är vitt tills man målar om med ny vit färg! jag tyckte att fodralen var vita tills jag tvättade dom :). nu är de sådär härligt krispigt vita om ni förstår.

på ett klassiskt predikantsätt tänkte jag nu överföra denna vardagsupptäckt till en bild om hur nåden fungerar. 
det är lätt att vandra runt i livet som kristen och tänka att allt står bra till. man kanske går i kyrkan varje söndag, eller så var det väldigt längesedan sist, men man känner sig inte långt borta från Gud och man står fast vid sin tro och sina värderingar. och det kan funka ganska bra i längden. ja, kanske nästan ett helt liv...

...tills man möter Jesus, han med stort J, på riktigt! ett sådant möte som förvandlar livet och ställer allt i ny dager. man levde i tron att ens liv var rent, nytt och vitt tills man blev tvättad och och förvandlad av nåden. nåden som sköljer över en och övertäcker all synd och orenhet i livet. nåden som gör allting vitt igen.

precis som några kuddfodral i en tvättmaskin.

kadisch! haha

när man kommer hem och ser ut såhär om händerna:




då vet man att man har jobbat. fått göra något på riktigt. sådan härlig lyckokänsla. man kan lägga sig och vara nöjd med dagen.
det ger ro att få arbeta med kroppen.
precis som en liten stund med Jesus.

sedan frizonfestivalen i somras har jag varit ett fan av marcus birro. en ärligare människa får man leta efter. idag har han börjat blogga igen, adress: http://blogg.passagen.se/marcusbirro/ .
bloggens namn är vägen till kärleken. vackert, eller hur?

tycker att det är fascinerande med människor som vågar vara så ärligt öpnna med sina liv. som blottar sitt innersta med vissheten om att när som helst kunna bli utskrattade, dumförklarade, lurade och sårade.
det rör vid en, vid mig. birro använder ofta uttrycket "att gå med hjärtat i kupade händer", en perfekt beskrivning av vad de innebär att ge av sig själv och leva i hoppet.
hoppet att ingen rycker hjärtat ur dina händer och kastar bort det. hoppet att någon ser det och ömt tar emot det i sina egna såriga händer.

det sägs att hoppet är det sista som lämnar en människa. jag har funderat över det många gånger, om det verkligen stämmer. det gör det alltid. när hoppet är helt borta ur livet så finns det inget kvar att leva för. det är många som upplever hopplöshet, mörker och tragik i livet. men trots att ordet "hopplöshet" ytligt sett säger att man är utan hopp, så tror jag inte det. man kan känna sig hopplös och uppleva hopplöshet. men det är en känsla och inget slutgiltigt besked, om ni förstår? det är ett adjektiv och inget substantiv. känslan kan vara nog så jobbig och skall inte förringas med något glatt frammanat budskap, men så länge det är en känsla och en upplevelse så finns faktiskt hoppet kvar. för säg någon känsla, något tillstånd eller ögonblick som varar för evigt?

att leva i hoppet är, om något, en balansgång.
en balansgång - men aldrig ett hinder, på vägen till kärleken.

allmänt:
james morrison, kan vara en av de bästa artisterna hittills! därav rubriken.

jag var på gudtjänst idag! det ni! var längesedan sist. alldeles för längesedan. ser det som en frukt av att jag medvetet har börjat söka Gud för att komma ännu närmre. Han är en god Gud!

hade mormor och morfar här på fika idag. igår var farmor och farfar här. - PRO-fiket sandy har etablerat sin plats i vänersborg haha. på tal om fika så fortsätter jag med min bakning, idag blev det bröd och fler chocolate chip cookies. inte så mycket kvar nu! kommer bli så rastlös när det är över haha. får la fortsätta och baka och ge bort det istället :). 

djupare:
jag har funderat lite på det här med välkomnande. idag när jag var i missionskyrkan här i vänersborg så var det en hel del folk som kom fram och hälsade på mig eftersom jag var ett nytt ansikte för dem. trevligt! det får en att känna sig välkommen och sedd, det gör en skillnad att man är där.
tänker att välkomnande är en bit som man verkligen behöver jobba med på många olika områden i samhället.
vad är det som får människor att känna sig välkomnade, omhändertagna, sedda? omsorgen har försvunnit på så många sätt i dagens samhälle (ett uttryck som jag verkligen inte tycker om. sluta skyll allt på samhället! det är ju vi som är det.) bevisen på det finns överallt egentligen. ungdomar mår sämre och sämre. familjer splittras, människor vars ålder egentligen borde betyda att man är vuxen beter sig som att de vore 17 och vill inte ta ansvar.. skall jag fortsätta? du har säkert fler exempel själv.

hur skall man göra för att få alla dessa olika människor att känna sig tillrätta med livet och välkomnade av sin omgivning?
just detta ordet välkomnande betyder ju att det finns en plats som erbjuder sig att låta någon komma dit. i "dagens samhälle" finns de så många som är vilsna och inte hittat hem än. de irrar de runt och har ingen fast plattform under sig som ger stöd, bekräftelse och kärlek. vart skall de hitta den grunden? ja, svaren är lika många som de människorna det gäller. men om vi som känner oss åtminstone hyfsat tillfreds med livet och har en källa med kärlek att ösa ur börjar välkomna människorna in i våra liv/hem precis så som de är, utan krav och motprestationer så kan de utgöra hela skillnaden för personens trygghet och syn på sig själv. det gör en skillnad att man är där.

 
jag utger mig inte för att sitta på alla svaren. det här är endast mina tankar och det vore intressant att höra dina!

hur kan jag ha slutat sjunga? vad har hänt? ja, helt ärligt så vet jag inte. de senaste månaderna har jag knappt tagit en ton, bara på beställning. men glädjen är borta. tillochmed när jag går hemma så är jag tyst. när jag har musik på som jag verkligen tycker om och som jag brukade sjunga med i förr, så mimar jag bara nu för tiden. hur har detta gått till?


kan någon ge mig svaren?


since the Lord is Lord of heaven and earth, how can I keep from singing?

vette sjutton alltså. vill hitta tillbaka, men får la ge det den tid det tar. tyvärr. men saknar glädjen och friden som det gav.
för tillfället är det en paus i min livssång.


öppenhjärtigt.

för alla er, vilket borde vara de flesta, som inte fattade det förra inlägget om Bangs McCoy så kommer förklaringen om ca en vecka haha.

fredagen spenderades till största delen på IKEA tillsammans med fader. jag köpte SOFFA, lampor, kuddar, matta, stekpanna och annat smått och gott som hamnar i vagnen under tiden där. så nu kan ni kalla mig soffägare, eller the sundance kid om ni nu skulle vilja det haha (låt med kent).
fredagkväll hängde jag i mission av alla ställen :) men mest i telefon. surt att ha en av sina bästa vänner 30 mil härifrån!

idag, lördag, har jag storhandlat och bakat chocolate chip cookies. blev fantastiskt goda! :) funderar på att ta mig en cykeltur till kvantum och få köpt lite jäst så jag kan baka bullarna och det sista brödet imorgon. och kanske hitta något gott tills ikväll :).

You can call me Bangs McCoy from now on.

(refering to scrubs, of course)

Waoaow, vilken härlig dag!

underbart häng med vänner idag. träffade både emma och joakim i brunnsparken och gick vidare till kafè vanilj, ett riktigt fint ställe och åt lite. så trevligt umgänge! vi pratade och pratade och tiden gick alltför fort! efter det drog jag och emma hit till lgh och såg på fotbollen! gött häng då med :)

haha. känns som om jag inte skriver sammanhängande nu, men jag är så glad och lycklig :) såna fina vänner man kan ha! :)

på upptäcktsfärd i göteborg

där hittade vi den hemlighetsfulla trädgården

ja, tänkte att ett litet komplement till mitt förra djuplodande inlägg skulle kunna vara på sin plats.

grundsynen är/var att när fokus hamnar på en själv så tappar man så lätt modet. vi lever i en självcentrerad värld. tyngdpunkten ligger på att förverkliga sitt eget jag. det handlar om om mina, mitt och jag konstant. att då få lyfta blicken, fokusera på Gud och leva för något annat än sitt eget väl och ve är bland det bästa man kan göra. ha siktet inställt på något större, någon större. någon som ser efter dig, älskar dig och befriar från det tunga. det är så fint :) ta möjligheten!

dessutom är det oerhört rebelliskt också... men det är ett annat inlägg! :)

det är så tydligt att man blir en "produkt" av det man matar sig med, rent själsligt/andligt... jag har börjat märka det mer och mer nu i mitt eget liv.
jag är kristen och vill ära Gud i allt jag gör. min önskan är att hela mitt liv skall få bli som en lovsång till honom. tyvärr kan jag säga att det inte alltid står rätt till med det, men målet står fast och är det som jag helst av allt skulle vilja uppnå. men om jag då håller på och matar mig själv med tex skvallerblaskor, skitsnack, osunda värderingar och framförallt kanske deppig/destruktiv musik, så inte sjutton kommer jag närmare mitt mål.
det jag stoppar i mig blir själen full av, det påverkar mina tankar, det jag säger, de handlingar jag gör och mina värderingar.
de sägs också att ögonen är själens spegel, vilket jag tror fullt ut. så nu när jag tänker efter var det längesedan som jag tittade mig i spegeln och såg det där omedvetna, underliggande leendet i ögonen. det leendet som säger att man är nöjd med sig själv, vart man befinner sig och vart man är på väg. istället har jag suckat och tänkt/sagt: "oj, är det så man ser ut idag! aja, inte mycket att göra åt" och gått vidare. hur bra är det då? omedvetet så trycker man bara ner sig ännu mer genom att nedvärdera bilden av sig själv genom tankar och ord.

men för att återknyta till de sakerna som får en nedstämd så tänker jag främst framhålla musiken. oavsett om man lyssnar aktivt eller det bara rullar på i bakgrunden så gör det en oerhörd stor skillnad för hur man mår. budskapen och stämningarna går omärkt in i en och förmedlar olika känslor. är det "mtv"musik, radioskval och allmänt värdslig musik där jargongen "Im the king, so shut the f**k up" är standard så blir man inte lyckligare av det. är det däremot musik som vill förmedla något större, musik som vänder sig till människan såsom hon är, så känns det, iaf för mig mfl, mycket bättre. det behöver inte vara renodlad kristen musik. huvudsaken är att budskapet är rent och klart: du är sedd, bekräftad och älskad. om sen texten vänder sig till Gud gör det hela bara mycket bättre. såsom lovsångerna i kyrkan tex.  men nog om det.

när jag den senaste veckan aktivt har valt att lyssna på kristen musik, läst uppbyggande böcker (tips: att söka äktheten av bill hybels, empati av lena och otto rimås) och bibeln varje kväll så har jag mått så oerhört mycket bättre. skillnaden märks direkt. man blir glad, tillfreds, finner frid och ro på djupet. det värdsliga bekymrar en inte så mycket längre när man har fått blicken inställd på rätt mål igen. för mig är det bara ännu ett bevis på Guds omsorg om individen. börja söka Honom och han kommer springandes för att möta upp dig där du befinner dig.

det här var ett tyngre, djupare inlägg än vanligt. men det var dags :). kommentera gärna.

får se vart denna dagen tar vägen helt enkelt. spännande! :)

*vitsflagga, vitsflagga* är man försoffad om allt man för tillfället tänker på är soffor? haha.

idag kom csn in vilket direkt innebär att det ÄNTLIGEN är dags att köpa en soffa! :D wohow. jag är vansinnigt glad. dessutom finns den soffan som jag har tänkt att köpa i lager igen i gbg, kalas!

idag har jag även hittat ett par vinterstövlar som mina oerhört omfångsrika vader passade i. fantastiskt. de är svarta, "omlottskaft", litet knyt där bak och varmfodrade med mjukt leopardmönstrat... varmt foder. om ni fattar? :)

bra dag idag! dock har jag inte hunnit baka brödet än. men kvällen är ung och så är jag haha.

tjipp och hej!

snubblade över foton från inspelningarna av scrubs nionde säsong som började spelas in för någon vecka sen. håll till godo! :)


 

baka, baka två små kakor.


 

mitt humör är inte så deppigt som det verkar att vara i det förra inlägget. tycker för övrigt att det påminner till viss del om En kos dagbok av beppe wolgers. fantastiskt fin, melankolisk barnbok det där haha.

dagens favoritcitat: "I try to live alone. But lonely is so lonely alone." /mika. "I only like NY as a friend" /okänd.

för övrigt så har jag packat upp de sista flyttlådorna nu. innebär att nästan allt är på sin rätta plats, gött! nu är det bara några svettiga vändor upp till vinden kvar :). att bära tomma, ihopfällda flyttkartonger uppför trappor är oerhört mycket krångligare än vad man kan tänka sig. de glider, hasar och slår i överallt de kommer åt i stort sett. dessutom finns det inga bra grepp att hålla i på dem då. men skam den som ger sig! vardagsmotion är ju dessutom alltid nyttigt :).

bara för att på något sätt bevisa min odeppighet så kommer här en festlig bild för att glädja oss alla. tagen i oslo när jag var på besök hos några vänner där :).

vaknade sent idag, som vanligt. låg trots det kvar en timme till i sängen, somnade om och blev väckt av ett sms. gick så småningom upp. åt frukost framför datorn. facebook är ett opium för folket. drog runt i lgh några timmar och väntade på att det skulle hända något. det gjorde det inte.
satte mig vid datorn igen och började leta efter olika recept inför den stundande festen. ringde mamma och frågade om råd. hur är det man gör din marinad till kyckling?
bestämde mig sedan för att det var dags att göra något utav den här dagen. gjorde mig iordning, skrev en inköpslista och tänkte cykla och handla på LIDL. som en student. då började det ösregna. happ, tänkte jag. då stannar jag väl hemma då. men äta måste jag ju göra. så det gjorde jag.

efter ännu en tid framför datorn ringde jag runt för att se om det möjligtvis var någon av mina vänner - med tillgång till bil, som hade tänkt att åka ut och handla på något billigt ställe idag. det var det inte. då kom jag på att min syster har bil den här veckan.
innan hon kom bakade jag chokladmuffins med hallon. åt för många själv. använde silikonformar. kände mig både miljövänlig, praktisk och trendig på samma gång. så käckt.


sedan åkte vi till willys och maxi. kom hem, satte mig vid datorn. tänkte att ja, nu gjorde jag något utav den här dagen till slut.
och här sitter jag alltså då. framför datorn, återigen. som en student.

yes. då har det dragit igång igen. pluggandet. i göteborg.
dags för fiskmåsar, kaffe, branta trappor upp till skolan, pendlande, vandringar genom stan och pluggande.
även en hel del bussåkande.
men det är värt det :)